Skalformler och intervall
Intervallstrukturen för de mest använda skalorna: hel-/halvtonsmönster, halvtonsavstånd och exempelnoter med start från C.
| Skala | Steg | Halvtoner | Exempel från C |
|---|---|---|---|
| Major (Ionian) | W–W–H–W–W–W–H | 0–2–4–5–7–9–11 | C, D, E, F, G, A, B |
| Natural Minor (Aeolian) | W–H–W–W–H–W–W | 0–2–3–5–7–8–10 | C, D, E♭, F, G, A♭, B♭ |
| Harmonic Minor | W–H–W–W–H–W+H–H | 0–2–3–5–7–8–11 | C, D, E♭, F, G, A♭, B |
| Melodic Minor | W–H–W–W–W–W–H | 0–2–3–5–7–9–11 | C, D, E♭, F, G, A, B |
| Dorian | W–H–W–W–W–H–W | 0–2–3–5–7–9–10 | C, D, E♭, F, G, A, B♭ |
| Phrygian | H–W–W–W–H–W–W | 0–1–3–5–7–8–10 | C, D♭, E♭, F, G, A♭, B♭ |
| Lydian | W–W–W–H–W–W–H | 0–2–4–6–7–9–11 | C, D, E, F♯, G, A, B |
| Mixolydian | W–W–H–W–W–H–W | 0–2–4–5–7–9–10 | C, D, E, F, G, A, B♭ |
| Locrian | H–W–W–H–W–W–W | 0–1–3–5–6–8–10 | C, D♭, E♭, F, G♭, A♭, B♭ |
| Major Pentatonic | W–W–W+H–W–W+H | 0–2–4–7–9 | C, D, E, G, A |
| Minor Pentatonic | W+H–W–W–W+H–W | 0–3–5–7–10 | C, D♯, F, G, A♯ |
| Blues | W+H–W–H–H–W+H–W | 0–3–5–6–7–10 | C, D♯, F, F♯, G, A♯ |
Så läser du skalformler
H står för en helton (2 halvtoner) och h för en halvton (1 halvton). Durskalan är H–H–h–H–H–H–h. Börja på valfri ton och tillämpa mönstret för att bygga skalan i den tonarten.
De sju kyrkotonarterna är rotationer av durskalan: Dorisk börjar på dess 2:a ton, Mixolydisk på den 5:e och så vidare. Pentatoniska skalor använder fem av de sju tonerna, och blueskalan lägger till en kromatisk ”blå ton” till mollpentatoniken.
Vanliga frågor
Vad är formeln för en durskala?
H–H–h–H–H–H–h: hel, hel, halv, hel, hel, hel, halv. I halvtoner från grundtonen: 0, 2, 4, 5, 7, 9, 11.
Vad är kyrkotonarter?
Kyrkotonarter är skalor som byggs genom att starta durskalan från var och en av dess sju toner. Jonisk är själva durskalan, Eolisk är den naturliga mollskalan, och Dorisk, Frygisk, Lydisk, Mixolydisk och Lokrisk har var och en sin egen karakteristiska färg.
Vad gör blueskalan annorlunda?
Blueskalan är en mollpentatonisk skala plus en ”blå ton” – den sänkta kvinten (0–3–5–6–7–10). Den extra kromatiska tonen ger blues- och rocksolon deras särpräglade klang.
