Förstorade ackord
En förstorad treklang staplar två stora terser: grundton, stor ters, förstorad kvint (Caug: C–E–G♯). Den delar oktaven i tre lika delar, så precis som det förminskade septimackordet är den symmetrisk — C aug, E aug och G♯ aug innehåller samma toner.
Den höjda kvinten ger ackordet ett drömlikt, olöst skimmer — tänk på introt till "Oh! Darling" eller slutet på en stumfilmsjakt. Den förstorade dominanten (C7♯5) skärper en V7:as dragning ännu mer, och maj7♯5 är en modern jazzfärg över durharmoni.
Förstorade ackord dyker oftast upp i förbifarten: höj kvinten i ett statiskt durackord en halvton och fortsätt (C → Caug → C6) så får du den klassiska "line cliché" som hörs i otaliga ballader. Prova den under en meloditon som ligger kvar.
