Ett sus-ackord tar bort tersen — tonen som avgör dur eller moll — och ersätter den med en sekund (sus2) eller en kvart (sus4). Csus4 är C–F–G; Csus2 är C–D–G. Utan ters hänger ackordet i luften, varken glatt eller sorgset.
Det klassiska draget är förhållning och upplösning: spela Csus4 och låt sedan F:et falla till E. Den där 4→3-upplösningen har drivit allt från psalmkadenser till inledningen av "Pinball Wizard". 7sus4-ackordet (C–F–G–B♭) gör samma trick över en dominant och är en självklarhet i funk- och gospelklaverspel.
Sus-ackord fungerar också som mål, inte bara som spänning: mycket modern pop och lovsångsmusik vilar på sus2-voicings just för att de är stabila men inte söta. Prova att byta ut ett enkelt durackord mot dess sus2 i en progression och lyssna på hur mycket öppnare det känns.